Tjeeenna

Bilder fran resan finns nu i resdagboken for er som inte sett det an :D

http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=24&section=blog&journeyId=311092&userID=231420

Det betyder att vi lever!

Tjohej :D

Hej då Sverige

Om 10 min sätter jag mig i bilen mot arlanda. 13.10 lyfter planet som ska ta oss Down Under. Vad ska man säga?

Jo: Ta hand om er här hemma. Jag älskar er alla mina underbara vänner och kommer sakna er grymt. Håll ställningarna tills jag kommer tillbaka så ses vi nästa sommar. Kommer försöka uppdatera här så mycket jag kan och annars är det som sagt
http:///resdagboken.se som gäller, alias carolinejonsson89 :D

PUSS!! 

Panik

Hur hanterar man att man imorgon lämnar livet här hemma för nästan ett år på andra sidan jorden?

Packa kan ju vara en bra idé.

Så nu ska jag packa. Wish me luck.

I'll fly with you

Underbar dag. Spenderades med Brushan och inkluderade lunch på Rudbeck (!), TV-tittande med OS-silver till RGB och Ninja i hoppningen ( :D) och drinkplanerande inför helgen.
Sedan bakning och häng med tjejerna hemma hos Natta på kvällen. Fick världens finaste avskedspresent i form av "Carros Bok". En bok full med bilder och citat från våra tre underbara gymnasieår tillsammans. Det var verkligen den finaste present jag skulle kunnat få, tusen och tusen tack tjejer, ni är bäst <3<3

Sista helgen hemma i Sverige kommer bli underbar den också. Emil kommer imorgon och bara det vore såklart nog egentligen =)  Men det blir först middag här hemma imorgon kväll och sedan åker vi till landet på lördag morgon för den årliga sommarfesten tillsammans med Freddes, Sandras och Antonias familjer. Kommer bli grymt :D

Och igår var jag och hälsade på min vackra ponny som jag haft utlånad i snart ett år nu. Det var underbart att se honom igen trots att det gjorde lite ont att se hans "andra" hem och inse att han nästan tillhör någon annan mer än mig trots att det är jag som äger honom...


På tisdag ska jag flytta ut ur mig själv

Om exakt en vecka åker jag. Om exakt en vecka åker jag. Om exakt en vecka åker jag. Om exakt en vecka åker jag. Om exakt en vecka åker jag...

Okej, tror ni har fattat vinken.

Om exakt en vecka åker jag. Sen blir det Sweden no more på nästan ett år. Istället blir det Surfers Paradise, Stora Barriärrevet, Yves Rock, höga berg och djupa dalar på Nya Zeeland och extrem shopping och malariamyggor i Malaysia.

:D :D

Kommer hålla bloggen igång under resan, men den mesta uppdateringen kommer ske på
http://carolinejonsson89.resdagboken.se . Spana in den! :D

För övrigt blev jag utbjuden på en väldigt trevlig lunch i solen av Victor idag följt av att vi strosade runt i centrum och införskaffade lite förnödenheter inför avresan. Och nu ska jag strax iväg för att hämta Brushan på jobbet och sen spendera lite quality time med henne och Arvid ikväll =)

För jag har världens bästa vänner!

På begäran kommer här en publicering av den utomordetligt vackra dikten jag fick av Jennie, Mikis och Felicia i lördags. Läs och njut! ;)

Till Carro!
Nu smällde vi en champagne för din ära
Men du var inte hära!
Vi dansa till all jävla skit
Men du kom aldrig dit!
Vi kommer dig sörja
När du i Australien dig smörja
Ikväll verkar du inte tillräckligt full
Och killen är inte här så du får inte heller något knull
Men Fredrik du ännu har kvar,
så du får ta vad du har
Men dina vänner F,J,M har du ännu kvar,
hur långt bort du än far
Så sup i Australien nu med många flarror
För du är alltid våran Carro(r)!

Hahhahaha, vad ska man säga? <3

Igår var fantastiskt!

TACK alla underbara, älskade vänner för avskedsfesten igår, det var en underbar kväll <3

Det var verkligen sista natten med gänget, och det kändes på stämningen, det liksom hängde i luften hela kvällen. Men ändå var humöret på topp på alla och det var skönt häng blandat med galet röj på dansgolvet (inklusive på bord och stolar..) Och Sara var här och Carro var här, så kvällen var helt enkelt fulländad redan från början :D

Sedan skulle jag och Natta hålla det obligatoriska talet och hrm, ja, det gick som det gick ^^ Folk fick sig nog ett gott skratt i alla fall ;)

Och TACK Jennie, Felicia och Mikis för den fina dikten, den uppskattades, haha ^^

Det var inte förrän fram mot slutet, när folk började säga hej då och dra sig hemåt som jag verkligen insåg att nu, nu är det faktiskt slut. De flesta av dom som var där kommer jag faktiskt inte träffa mer på ett år nu. Eller kanske inte på ännu längre tid. Vem vet? Vem vet vilka som finns kvar här hemma när vi kommer hem och vilka som flyttat härifrån?

Nej, det vart för mycket helt enkelt. När musiken stängts av och det bara var närmaste gänget kvar i köket, när jag öppnade gästboken som legat framme under kvällen för att läsa allt underbart fint som folk skrivit i den, då brast det. Sedan var jag otröstlig i ca 1 ½ timme.. Och det smittade av sig, så det gräts ganska ordentligt på många håll. Men ni är så underbara och tröstade mig och innerst inne så vet jag ju att ni finns kvar här när jag kommer hem. Men det är ju just det som gör det så jävligt, det är för att jag älskar er så mycket som jag kommer sakna er så fruktansvärt, även om jag vet det.

Ni är underbara, ni är ovärderliga. Glöm inte det! ♥



          

Framåt, bara framåt min vän..

Alla dessa farväl börjar bli liiiite mycket nu känner jag.. Var hos Issi för sista gången igår och sa hej då till henne eftersom hon flyttar till Skåne idag och inte kan komma på avskedsfesten ikväll :'(
Kan inte fatta att jag inte ska få se henne på ett helt år nu.

Vi har varit med om så mycket roligt tillsammans du och jag och du har varit min andra hälft genom såå mycket dom här tre åren. Ha det underbart där nere nu så ses vi när jag kommer hem! Älskar dej!


I will never be afraid again

Emil, även om tajmingen är usel så är du det bästa som hänt mig. Har aldrig känt såhär förut. Om du lovar att vänta på mig här hemma tills jag kommer hem så lovar jag att allt löser sig. Du är underbar och det finns ingen som du.

Jag har sett varenda vrå av Sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
Efter dig

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja jag är hög nu och kan inte somna om
Och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
Med dig







Jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan

Så tog jag tåget från Stockholmsbetongen och begav mig 40 mil och fyra timmar sydväst ut i landet. Till honom, till Emil. Och jag vill aldrig åka härifrån.

Och ändå vill jag.

Eller nej, jag vet inte. Fan. Det är ju helt sjävklart att jag ser fram emot resan, det kommer bli det galnaste och underbaraste äventyret nånsin. Men samtidigt.. Är så fruktansvärt glad över att jag har träffat honom, men så sjukt tröt på dn här dåliga tajmingen.

Nåja. Nu är jag här i alla fall och det är jag glad för =) Och nu ska vi ner till hans brorsa och hans flickvän och käka middag. Back in Stockholm på torsdag.

<3

Om vi förlorar varandra i vimlet, så minns att jag står bakom dig

När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då


Lars Winnerbäck, Zinkensdamms IP, 9/8 2008

Så kom äntligen dagen vi längtat efter hela sommaren. Eller ända sedan förra konserten i november förresten. Taggade till tusen begav jag, Moa, Filip, Fia och Sara oss till Zinken inne på söder. In genom grindarna kl 17 när insläppet börjar. Och vad händer? Himlen öppnar sig. Det fullkomligen vräkte ner. 17.30 var vi dyblöta. Happ, kul.

Men inte förstörde det vårat glada humör. Nej, inte en sån dag. Så vi klämde oss ner under tak på läktarna för att låta förbanden underhålla oss fram tills Lasse skulle dra igång vid nio. Vi hade kommit över de gula VIP-banden ( :D ) så vi behövde inte ens köa framme vid scenen, utan kunde lugnt knata förbi publikhavet och vakterna vid åttasnåret och ställa oss längst fram :D

Vädret fortsatte dock att vara emot oss och lite tradigt började det bli. Men vad tror ni inte händer sen? 20.55 i princip upphör plötsligt regnet, himlen spricker upp och i och med att Lasse under skrik och jubel äntrar scenen prick klockan nio tornar en gigantisk regnbåge upp sig över himlen och allt blev plötsligt ljust. Slumpen? Eller helt enkelt bara meningen. 

Resten går inte att beskriva. Om det brukara vara underbart när Lasse spelar så var det här magiskt. Tredje gången gillt brukar man ju säga och det var just tredje gången jag och Moa såg honom live, och det var verkligen det bästa hittills. 18 000 pers som står upp och sjunger med i varje mening, varje ord, det, det är magiskt. Mixen av gammalt och nytt var perfekt och han lirade gamla älsklingar som "Tvivel" och "Dom sista drömmarna" vilket nästan var för bra för att vara sant. Sedan var det förstås som vanligt inte långt till tårarna under "Elegi", "Elden" och "Du hade tid".

Tidernas konsertupplevelse? Helt klart.


 

Konsten att hantera saker och ting

Så hände det som inte fick hända. Det som jag bestämde mig för i och med att jag och Natta bokade vår resa. Det som skulle vara det sämsta möjliga innan avresan. Och jag som har varit så duktig hela vintern och hela våren.

Japp, jag har blivit kär.

Och det är verkligen inte vilken kille som helst. Det är den killen. Aldrig känt såhär starkt för någon efter så kort tid.

Och jag som bestämt mig för att det där med kärlek inte var något för mig inom en väldigt lång tid framöver..

Plötsligt känns den 26 augusti inte alls lockande längre, tvärt om. 11 månader ifrån varandra efter att bara ha känt varandra i 3 veckor?

It might kill me