Igår var fantastiskt!
TACK alla underbara, älskade vänner för avskedsfesten igår, det var en underbar kväll <3
Det var verkligen sista natten med gänget, och det kändes på stämningen, det liksom hängde i luften hela kvällen. Men ändå var humöret på topp på alla och det var skönt häng blandat med galet röj på dansgolvet (inklusive på bord och stolar..) Och Sara var här och Carro var här, så kvällen var helt enkelt fulländad redan från början :D
Sedan skulle jag och Natta hålla det obligatoriska talet och hrm, ja, det gick som det gick ^^ Folk fick sig nog ett gott skratt i alla fall ;)
Och TACK Jennie, Felicia och Mikis för den fina dikten, den uppskattades, haha ^^
Det var inte förrän fram mot slutet, när folk började säga hej då och dra sig hemåt som jag verkligen insåg att nu, nu är det faktiskt slut. De flesta av dom som var där kommer jag faktiskt inte träffa mer på ett år nu. Eller kanske inte på ännu längre tid. Vem vet? Vem vet vilka som finns kvar här hemma när vi kommer hem och vilka som flyttat härifrån?
Nej, det vart för mycket helt enkelt. När musiken stängts av och det bara var närmaste gänget kvar i köket, när jag öppnade gästboken som legat framme under kvällen för att läsa allt underbart fint som folk skrivit i den, då brast det. Sedan var jag otröstlig i ca 1 ½ timme.. Och det smittade av sig, så det gräts ganska ordentligt på många håll. Men ni är så underbara och tröstade mig och innerst inne så vet jag ju att ni finns kvar här när jag kommer hem. Men det är ju just det som gör det så jävligt, det är för att jag älskar er så mycket som jag kommer sakna er så fruktansvärt, även om jag vet det.
Ni är underbara, ni är ovärderliga. Glöm inte det! ♥
Det var verkligen sista natten med gänget, och det kändes på stämningen, det liksom hängde i luften hela kvällen. Men ändå var humöret på topp på alla och det var skönt häng blandat med galet röj på dansgolvet (inklusive på bord och stolar..) Och Sara var här och Carro var här, så kvällen var helt enkelt fulländad redan från början :D
Sedan skulle jag och Natta hålla det obligatoriska talet och hrm, ja, det gick som det gick ^^ Folk fick sig nog ett gott skratt i alla fall ;)
Och TACK Jennie, Felicia och Mikis för den fina dikten, den uppskattades, haha ^^
Det var inte förrän fram mot slutet, när folk började säga hej då och dra sig hemåt som jag verkligen insåg att nu, nu är det faktiskt slut. De flesta av dom som var där kommer jag faktiskt inte träffa mer på ett år nu. Eller kanske inte på ännu längre tid. Vem vet? Vem vet vilka som finns kvar här hemma när vi kommer hem och vilka som flyttat härifrån?
Nej, det vart för mycket helt enkelt. När musiken stängts av och det bara var närmaste gänget kvar i köket, när jag öppnade gästboken som legat framme under kvällen för att läsa allt underbart fint som folk skrivit i den, då brast det. Sedan var jag otröstlig i ca 1 ½ timme.. Och det smittade av sig, så det gräts ganska ordentligt på många håll. Men ni är så underbara och tröstade mig och innerst inne så vet jag ju att ni finns kvar här när jag kommer hem. Men det är ju just det som gör det så jävligt, det är för att jag älskar er så mycket som jag kommer sakna er så fruktansvärt, även om jag vet det.
Ni är underbara, ni är ovärderliga. Glöm inte det! ♥
Kommentarer
Trackback