Truth hurts

s.169-170

"Masken faller, hon ler.
- Jag är inte alls ledsen. Jag har ofta varit förvånad över det, men det var ett misstag av mig. Varför skulle jag vara ledsen? Förr i världen hade jag ganska starka lidelser. Och dig, dig har jag förresten älskat med lidelse.
Hon väntar en replik, jag säger ingenting.
- Allt det där är förstås slut.
- Hur kan du veta det?
- Jag vet det. Jag vet att jag aldrig mer kommer att möta någon eller någonting som kan väcka lidelse hos mig. Ser du, att börja älska någon, det är ett företag. Man måste vara energisk, nyfiken, blind... Det finns till och med alldeles i början ett visst ögonblick, när man måste hoppa över en avgrund: om man tänker efter så gör man det inte. Jag vet att jag aldrig mer kommer att hoppa."

Jag fortsätter att oupphörligt fascineras och skrämmas av den här boken...

Kommentarer
Postat av: Mikis

Jag måste läsa den där... Verkar helt sjukt... ja jag vet inte, fascinerande. Man förstår ju vad det snackas om liksom..

Postat av: Carro

Exakt, det är det som är så läskigt, den träffar precis..

2008-01-15 @ 13:15:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback