The hardest part is letting go

s. 198

"Och förresten, är det på mig hon tänker? Det är ju den där karln, den där egyptiern. Han har kanske just kommit in i hennes rum, han har kanske tagit henne i sina armar. Jag är inte svartsjuk; jag vet mycket väl att hon överlever sig själv. Även om hon älskade honom av hela sitt hjärta, så skulle det ändå vara en död kvinnas kärlek. Det är jag som har fått hennes sista levande kärlek. Men det finns i alla fall en sak han kan ge henne: njutning. Hon njuter och jag är inte mera för henne än om jag aldrig hade mött henne; hon har med en gång tömt mig ur sig, och jag finns inte heller i något annat medvetande i världen. Det känns konstigt. Men jag vet i alla fall att jag existerar, att jag finns här."

Har läst ut boken nu. Don't know what to say actually. But I'm letting go.

God natt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback