Every thing about you
s. 77
"Är det verkligen möjligt att tänka på en person i förfluten tid? Så länge vi älskade varandra lät vi inte den allra minsta sekund, inte den minsta lilla sorg lösgöra sig från oss och bli efter. Ljuden, dofterna, dagarna, till och med de tankar som vi inte hade yppat för varandra, allt tog vi med oss och allt förblev levande; vi upphörde inte att njuta av det och lida av det i nuet. Inte ett minne; en obönhörlig, glödande het kärlek, utan skuggor, tveklös, utan kryphål. Tre år närvarande på en och samma gång. Det var för detta vi skildes åt: vi orkade inte längre bära denna börda."
Okej, jag kan läsa det här stycket om och om igen, jag rycker till lika mycket varje gång. Det är ju oss han skriver om. Helt sjukt läskigt.
"Är det verkligen möjligt att tänka på en person i förfluten tid? Så länge vi älskade varandra lät vi inte den allra minsta sekund, inte den minsta lilla sorg lösgöra sig från oss och bli efter. Ljuden, dofterna, dagarna, till och med de tankar som vi inte hade yppat för varandra, allt tog vi med oss och allt förblev levande; vi upphörde inte att njuta av det och lida av det i nuet. Inte ett minne; en obönhörlig, glödande het kärlek, utan skuggor, tveklös, utan kryphål. Tre år närvarande på en och samma gång. Det var för detta vi skildes åt: vi orkade inte längre bära denna börda."
Okej, jag kan läsa det här stycket om och om igen, jag rycker till lika mycket varje gång. Det är ju oss han skriver om. Helt sjukt läskigt.
Kommentarer
Trackback