Carro

Kvart i 12 o vi e precis klara med julpyntningen. Vi e så himla snabba i vår familj =)
Fick i uppgift på svenskan att skriva en julkrönika det sista vi gjorde. Publicerar härmed min, eftersom den känns rätt passande. Läs om ni orkar :)

För gammal för julen?

Nu är det jul igen. Eller ja, det är fyra dagar kvar till den stora dagen för att vara exakt. Hade det varit för tio år sedan, hade jag vid det här laget gått runt som på moln, sprängfylld av förväntan och alldeles uppfylld av den magiska julstämning som infunnit sig på skolan, på fritids, hos kompisar och hemma. På den tiden var veckorna före jul fyllda av julkalendern, smällkarameller, pepparkaksbak och "vad önskar du dig i julklapp?". Julen betydde mys med familjen, godis i massor, snöbollskrig och önskningar som blev uppfyllda.

     Nu går jag sista året på gymnasiet, och idag, med bara fem dagar kvar till dopparedan, var första gången för i år som jag kände ett litet sting av julkänsla. När jag gick över skolgården imorse var marken faktiskt täckt av frost (läs FROST, inte snö) och när jag kom in genom dörrarna möttes jag av elevrådsstyrelsen med tomteluvorna på och i hög färd med att dela ut lussebullar till alla elever. I bakgrunden spelades julmusik och lite stämningsfullt var det allt. Med bara ett par timmar kvar till ett stort fysikprov hade jag dock inte tid att tänka mer på det, utan skyndade bara snabbt igenom cafeterian för att hinna läsa igenom det sista en gång till.

     Och så har det varit den senaste månaden. Ett fullspäckat schema i skolan varvat med jobb och två hästar gör att det inte blir särskilt mycket tid över till annat. Den lediga tiden man faktiskt har på helgerna vill man förstås spendera med sina vänner så mycket som möjligt så luckorna fylls snabbt igen.

     Så när mamma förra veckan föreslog att vi skulle baka pepparkakor och koka julkola "någon gång under nästa vecka" tittade jag förvånat på henne.

- En hel kväll till att julpyssla? Är du inte klok? Det har jag verkligen inte tid med!

      Jag önskar att jag hade sagt det bara för att jag är en sådan där otacksam, osocial tonåring som inte värderar att spendera en gnutta av sin dyrbara tid tillsammans med sin familj, men det var tyvärr helt sant. "Det handlar om prioriteringar" fick jag genast som ett argt svar tillbaka. Men nu har halva den här veckan gått och vi har fortfarande inte fått någonting gjort. Inga pepparkakor, ingen knäck, ingen julmarsipan och ingen skinka. Uppenbarligen är det inte bara jag som inte har tid.

     Diskussionerna går heta idag huruvida julen håller på att förvandlas från en mysig familjetradition till en helg fylld av stress, ångest och nervsammanbrott. Men jag ser det inte så. Det är inte julen i sig som är stressig och ångestfylld, bara livet i allmänhet och allt annat runt omkring. Julen råkar bara komma ivägen och folk (inklusive jag själv) ser det som en extra ursäkt att klaga lite på tillvaron. Vi inser inte att den ända som faktiskt kan göra någonting åt saken är vi själva. Att säga att "jag kommer inte hinna inte köpa några julklappar i år heller" är ungefär lika dumt som att bli överraskad av att halkan slår till varje år (så fort det snöar hamnar plötsligt trettio bilar i diket om dagen). Kom igen, vi bor i Sverige, så det är lika självklart att det blir halt på vägarna i november/december som att julen (tro det eller ej) återkommer varje år.

     När jag var liten var julen magisk, den var vacker och bekymmerslös. Vad hände sedan? Jo, plötsligt har vi skolarbeten fram till den 21: a december, jobbar fram till den 23: e och har tusen andra saker att hinna med. Vi gör vad vi kan, men får inte ihop det. Frågan "vad önskar du dig i julklapp?" ställer vi allt desperatare, men undviker att svara på den själv. Vi sätter på julmusik på hög nivå för att försöka få stämningen att infinna sig, men får ännu mer panik när det inte fungerar. Och snön, vart tog den vägen? På något konstigt vis är jularna grönare nu än när vi var små. Eller är det bara de vita vi kommer ihåg?

     Så vad gör man när julkänslan inte vill infinna sig och man som vanligt inte hinner med att få klart allting? Antingen tar man sig i kragen och gör någonting åt det, eller så struntar man helt enkelt i det. När jag var liten var julen magisk, och det är så den ska vara. Råkar den inte bli perfekt ett år (läs i år) så får det väl vara så. Bättre att göra det halvdant än inte alls. "Man är inte vuxen förrän man vågar vara barn igen" sa min pappa till mig en gång. Jag har inte handlat färdigt mina julklappar, jag har inte pyntat eller gjort något julgodis, jag pluggar in i det sista och jobbar hela helgen. Men stämningen brukar infinna sig till slut och om fyra dagar tänker jag släppa allt och bara vara barn. Försöka i alla fall. Då kommer nog tomten i år också.

PS. Jag ska vara tomte i morgon :D Inte i min familj dårå, utan hos Dessi och brorsans flickvän ^^

Nu ska jag försöka somna innan det blir julafton (lycka till)

<3