Jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan

Så tog jag tåget från Stockholmsbetongen och begav mig 40 mil och fyra timmar sydväst ut i landet. Till honom, till Emil. Och jag vill aldrig åka härifrån.

Och ändå vill jag.

Eller nej, jag vet inte. Fan. Det är ju helt sjävklart att jag ser fram emot resan, det kommer bli det galnaste och underbaraste äventyret nånsin. Men samtidigt.. Är så fruktansvärt glad över att jag har träffat honom, men så sjukt tröt på dn här dåliga tajmingen.

Nåja. Nu är jag här i alla fall och det är jag glad för =) Och nu ska vi ner till hans brorsa och hans flickvän och käka middag. Back in Stockholm på torsdag.

<3

Kommentarer
Postat av: Timtirill

Beautiful site!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback